Tidsfördriv
Har varit dåligt med uppdatering senaste tiden. Har inte haft någon lust till bloggen alls och ingen inspiration.Har lite idéer i huvudet om att göra om bloggen men inte mer, får se hur det blir med det. I vilket fall så har jag nu fixat mig ännu ett tidsfördriv. Då serien Dexter haft säsongsavslut och Sons of Anarchy uppehåll, så har jag inte haft någon serie att följa fören nu. Det var killen som tipsade mig om Game of Thrones så ska se om jag fastnar för den. 
Hemsökt slottsruin
..hört skrik ifrån ruinens fängelsehåla..
Tagga äventyr ikväll med grabbarna! Då killen redan hade planer ikväll så raggade jag upp mina pojkar för att planera äventyr. Har nu suttit och letat på nätet efter hemsökta ställen här i närheten och hittade tillslut ett som verkade intressant och lätt att komma åt, troligtvis.
Detta är då Lyckå slottsruin som ligger i Lyckeby, Blekinge. Det sägs att stället är hemsökt. Folk som har besökt Lyckå har hört skrik ifrån ruinens fängelsehåla där de förr stängde in trälar (slavar under nordisk järnålder och medeltid). Andra har sagt att de har sett den vita damen med sin långa klänning och hört hennes ljuva stämma. Folk har även känt sig iakttagna när de rört sig vid den gamla grusstigen som leder till ruinen, framför allt när kvällen närmat sig.
Vi planerar att besöka slottsruinen inatt då men först ska vi tjocka oss på donken! Man måste ju ha energi i kroppen om man ska springa ifrån spöken. ;)
Den där bästa vännen
En tanke som slår mig i stort sätt dagligen, som får mig till att må ganska dåligt och känna mig ensam är att inte ha en bästa vän. Jag saknar verkligen att ha den där bästa vännen man kan göra allt med, prata om vad som helst med, skratta och gråta tillsammans. Det gör ont att inte ha en sådan.
Varför lyckas alla andra komma så bra överens med varandra? Är jag annorlunda? Hur framstår jag i andras ögon egentligen? Som en bitch, som en tråkig nörd eller bara ointressant? Funderar på det hela tiden.
Jag har vänner, riktigt bra sådana och så har jag killen men jag känner mig ändå ensam. Jag vill ha en bästa vän, en tjej jag kan vara mig själv med, en som är mer som mig dvs neutral, ärlig, öppen och lika efterbliven som mig.
Existerar det ens en sådan individ eller är tjejer bara svårare att komma överens med? Jag fattar det inte. Förut hade jag många tjejpolare, idag har jag bara några få. Är det jag som har förändrats? Vad har förändrats i så fall? I don't get it..
Jag har vänner, riktigt bra sådana och så har jag killen men jag känner mig ändå ensam. Jag vill ha en bästa vän, en tjej jag kan vara mig själv med, en som är mer som mig dvs neutral, ärlig, öppen och lika efterbliven som mig.
Existerar det ens en sådan individ eller är tjejer bara svårare att komma överens med? Jag fattar det inte. Förut hade jag många tjejpolare, idag har jag bara några få. Är det jag som har förändrats? Vad har förändrats i så fall? I don't get it..
